I det här blogginlägget fokuserar vi på stegen i OSI:s 7-lagersmodell och hur protokoll används för att skicka information.


Ett protokoll är ett internationellt standardiserat åtagande för att på ett korrekt och tillförlitligt sätt överföra information från en sändare till en mottagare i en kommunikationssituation. För att dessa protokoll ska kunna tillämpas i verkliga kommunikationssituationer krävs en standardiserad logisk struktur, varav den mest representativa är OSI:s sjulagermodell, som delar in kommunikationsfunktioner i sju steg. I det här fallet skickas den information som avsändaren vill skicka genom steg 1-7 i transmission och levereras till mottagaren genom steg 1-7 i reception.

Steg 5 till 7 i denna modell har det gemensamt att informationen hanteras i mjukvarutermer, vilket kallas det övre lagret. Det översta lagret, nivå 7, kallas applikationslagret, där avsändaren eller programvaran kommer åt nätverket. Det är t.ex. här som avsändaren går in på en webbplats och loggar in. Det sjätte lagret, representationslagret, omvandlar den information som du vill skicka till datorstandardformat, t.ex. strängar och siffror, så att den är kompatibel med andra datorer. Det komprimerar också informationen under sändning och dekomprimerar den under mottagning. Steg 5, sessionslagret, lägger till kontrollpunkter i den information du skickar för att ge en referenspunkt för återsändning i händelse av fel.

Det första till fjärde lagret kallas å andra sidan för lägre lager, men gemensamt för dem alla är att de fungerar på den fysiska sidan för att information ska kunna levereras. Transportlagret ansvarar för att bryta ner informationen i enheter som kallas "ramar" och sedan märka varje ram med mottagarens internetadress för att säkerställa att informationen levereras korrekt. Det tredje lagret, nätverkslänklagret, ansvarar för att etablera den optimala vägen för snabbast och säkrast möjliga leverans av informationen till mottagaren. När vägen är etablerad omvandlar det andra lagret, datalänklagret, ram-för-ram-informationen till bitar, som representeras av binära 0:or och 1:or som kan överföras fysiskt, och skickar dem till det fysiska lagret. Slutligen kontrollerar det fysiska lagret de mekaniska förhållandena, t.ex. vilken typ av kabel och elektriska signaler som ska användas för att skicka informationen, och om allt är i sin ordning skickas informationen över kabeln.

Vid sändning och mottagning av denna information finns det ingen direkt anslutning mellan sändarens och mottagarens N lager, förutom de fysiska lager som är anslutna med kablar. För att informationen ska kunna överföras på ett korrekt sätt måste dock de n lagren hos avsändaren och mottagaren samverka funktionellt kring protokollen för sina respektive lager, så varje n-lager hos avsändaren måste lägga till protokollen för sitt lager till den information som skickas. De protokoll som läggs till av varje lager tolkas av motsvarande lager hos mottagaren och kasseras omedelbart, så att endast den information som mottagaren vill ta emot återstår i steg 7.